Viltspår
Utrustning:
Spårlina, ca 6 mm, gärna i specialgummerad plast som är följsam och fin och inte stelnar i kyla. Köp gärna en på 15 meter och dela med en kompis. Krok och tejp finns i järnaffären eller i bygghandeln. Det finns också smidiga varianter i läder. Men dessa är lite svårare att se, och är lättare för en "följeslagare" att trampa på.
Spårhalsband, ett bredare av typ vinthundsmodell.
Klädnypor m. hål för att trä i ca 30 cm snitsel. Fäst sedan klädnyporna i ett tjockt snöre eller i en stålring som är lätt att bära med sig runt halsen. När du sedan blivit van och kan din skogsterräng behövs inte längre några markeringar.
Plastband/pappers band (snitsel) på rulle finns i "kemikalieaffären" eller i välsorterade hundtillbehörsaffärer. Kan du få tag på pappersband så är det ett mer miljövänligt alternativ.
Ketchup eller sportdrycksflaska till blodet
Blod, nötblod finns att köpa eller beställas i de flesta ICA och Willys butiker
Skank (klöv)
Träna viltspår
Fråga markägaren om det är ok att ni tränar och lägger spår i hans skog och låt inte snitslar hänga kvar i naturen hur som helst.
Börja enkelt och med korta spår. Gör en uppspark och markera startplatsen med ganska mycket blod, gå sedan 25 meter och gör EN vinkel. Fortsätt ytterligare ca 25 meter och lägg skanken i spårslutet. Bloda med lite mer blod och tätare mellan blodfläckarna än vad du kommer att göra när ni gått ett par gånger. En halv meter mellan blodstämplarna de första 20 meterna därefter ca en meter. Glöm inte dra med skanken. Den binder du fast i spårslutet och är själva belöningen. Det går åt ca 3 dl till ett riktigt spår på 600 meter så här räcker det gått och väl med 0,5 dl.
De här första gångerna kan du låta spåret ligga i dryga halvtimmen. Under tiden kan du ta en kaffefika från din ryggsäck, som naturligtvis ska vara med när du går på skogsutflykter. Det finns bra modeller med en liten stol om du inte vill sitta på marken.
Sätt på "spårutrustningen" spårhalsband med lina. Se till att linan hänger fritt och inte har några knutar. Bind fast eller låt en kompis hålla hunden ett par meter från spårets början och gå själv fram och undersök "skottplatsen". En liten hund lyfter jag sedan upp och ner över "skottplatsen" och låter den sniffa in den goda blodlukten redan i nersättandet. Uppmana den att gå SPÅÅÅR..Ge beröm BRAAA när hunden tar sig an spåret och ge extra mycket beröm i spårslutet när den tar eller markerar skanken.
Allt efter som ni känner er säkra förlänger ni spåret och bygger på med fler vinklar.Gör även bloduppehåll på 10-15 meter men glöm inte släpa skanken. I början av träningen går du med hunden på kort lina, ca 1-2 meter, för att ge den mer stöd. Allt eftersom hunden visar trygghet och intresse släpper du efter på linan. På ett spårprov får inte linan understiga fem meter mellan dig och hunden. Spåret ska ligga i 2-5 timmar.
När du lägger och går ett "riktigt spår" gör så här.
Snitsla upp ett ca 600 m långt spår. Det ska finnas fyra vinklar på spårsträckan. Vid varje vinkel markerar du med dubbla snitslar. Spåruppehåll markeras med avikande färg på snitslarna. Även spårbörjan och spårslut.
Börja med att sparka upp en fingerad skottplats, ca 20-30 cm. Bind fast en rådjursklöv i ett ca 2-3 m långt snöre, som du sedan binder kring handleden och drar med dig. Lägg klöven i "uppsparket". Börja blodningen med att stänka blod både på klöven och i den uppsparkade ytan. Markera där efter varje ½ m de första 20 meterna av spåret. Därefter blodmarkerar du varje meter till spårets slut.
Avsluta spåret med att binda fast klöven ordentligt (både räv och grävling vill gärna åt den) och bloda lite extra. På sträckan ska du även göra ett bloduppehåll på ca 15 m, men klöven släpar du även med där! Markera blodupphållet så du minns vad du lagt det och kan "läsa" hunden hur den går. Låt spåret ligga 2-5 timmar innan du går på med hunden.
Använd spårsele eller spårhalsband (gärna halsband till små lågställda hundar, då grenar gärna fastnar i selen), samt en riktigt bra lina som ska vara mellan 7,5 -10 meter.
Sätt på spårselen eller halsbandet ett par meter från spårets början. Stoppa kopplet i fickan.
Bind fast hunden ett par meter från spårets början och gå själv fram och undersök "skottplatsen". Hunden blir nu nyfiken och snart fylld av spänning inför den uppgift den har framför sig. Låt hunden gå fram till den fingerade skottplatsen och lukta. En liten hund lyfter jag fram och över "skottplatsen" och åter den sniffa in den goda blodlukten redan i nersättandet. Uppmana den att gå SPÅÅÅR. När hunden börjar följa spåret så ge den beröm! Om hunden inte förstår att den ska följa spåret, så gå då bredvid hunden och peka på blodstämplarna. När hunden börjar följa blodmarkeringarna fatta då tag i linan ca 2-3 meter bakom hunden och ge beröm. När du känner dig säker på att hunden har fattat det hela, släpp då efter på fattningen om linan och låt den gå ut ca 5 meter.
Vill hunden gå för fort, så håll igen så att ni rör er så att du lätt kan följa din hund. För snabb fart kan också göra att hunden blir för ivrig och missar vinklar och återgångar (du ska också spåra med tanke på praktiskt eftersök och då är det viktigt att nalka sig det skadade djuret lugnt och fint så det inte blir skrämt). Om hunden går helt ur spår, försök då inte att styra den med linan, utan säg NEJ, gå fram till hunden, lyft hunden eller ta tag i spårselen och ställ hunden på samma plats som den gick ur. För hunden i spårets riktning och säg spååår... När hunden tar an spåret igen, ge den då mycket beröm. Gör även på detta sätt om hunden går över på viltslag. I dessa lägen är det viktigt att du lär dig din hund, så att du kan läsa hans/hennes beteende.
När hunden kommer till vinklarna, låter du den gå ut högst ca 10-15 meter, för då har hunden ej blodvittring och ska börja ringa. Om hunden inte gör det, fatta då tag i linan ca 2 meter från hunden och lär den att söka runt tills den finner spåret igen. Så fort den finner spåret och börjar följa det igen, ge beröm och släpp ut lina.
När du kommer fram till spårslutet och hunden funnit rådjursklöven, ge MYCKET beröm. Du kan också visa din glädje genom att "leka" lite måttligt. Speciellt om det är en "låg" hund som behöver peppas. Tag sedan av spårselen/halsbandet och sätt på kopplet, för att visa att uppgiften är slutförd. Gå inte i det blodade spåret när du går tillbaka.
Träna inte för ofta, två - tre gånger i veckan är lagom vid inlärningen. Växla mellan korta och långa spår, Och dra er inte för att göra dem lite "besvärliga". Hunden gillar lite kluriga spår där den både får klättra och fundera ut genvägar. Lägg dem också över bäckar och stigar/skogsvägar. Du ska också träna i fullt regn och i "vattensjuka marker". I varje fall om du tänker gå spårprov. Inte är det alltid så att solen skiner just den dagen. När du sedan har din hund i "spårform" kan det räcka med ett träningsspår var 14:e dag. Ha gärna flera uppsnitslade spår, så hunden får träna i varrierande terräng.
Börja träna så smått när hunden är 4-8 månader, men det är aldrig för sent att börja! Låt den alltid få bekanta sig med skanken innan du lägger spår. Detta kan du göra redan då valpen är 8-12 veckor.
Efter 6-8 gångers träning börjar både du och din hund bli så säkra så ni kan starta på ett anlagsprov.
ANLAGSKLASS
Spårlängd 600 meter
Vid svårframkomlig terräng får linan släppas eller fattas kortare. Föraren får stötta hunden med lågt tilltal. Om hunden fått tappt på grund av uppenbar viltstörning får föraren visa hunden tillbaks på spåret. Hunden behöver inte fatta skanken men det ska gå att konstatera att den slutat spåra. Spårtid max 30 minuter. För att bli godkänd krävs att hunden visat utmärkt förmåga att följa spåret, arbetat i lämpligt tempo och inte behövt någon hjälp att efter tappt återfinna spåret (gäller inte viltstörning - se ovan).
ÖPPENKLASS Godkänt anlagsprov krävs före start i öppen klass. Spåret ska ha legat mellan 12-24 timmar och innehålla 3 stycken bloduppehåll på cirka 15 meter, varav två i anslutning till vinklar. I den ena av dessa vinklar går spårläggaren utan ytterligare blodning tillbaka cirka 15 meter, vid sidan av det lagda spåret på raksträckan, och gör vinkeln där. OBS! I den öppna klassen bör inte de största svårigheterna göras i första vinkeln.
Skottprövning: 50 - 100 meter före spårslutet sätts eller läggs hunden. Domaren går ca 10 meter från hunden i spårets riktning och avlossar ett skott med hagelvapen eller startpistol. Skytten återvänder och visar föraren i vilken riktning denna ska fortsätta spåret. Viss iver kan tolereras men följande räknas som allvarliga fel: Uppenbar skotträdsla, okontrollerbar upphetsning, vägran att fullfölja spårningsarbetet. Spårtiden får max vara i 45 minuter. Bild nedan. Inge skjuter av ett skott och Dilba inväntar husses godkännande att få fortsätta spåret.
VILTSPÅRCHAMPION
För att bli VILTSPÅRCHAMPION krävs tre första pris i ÖPPEN KLASS utdelade av minst två olika domare
Nya viltspårsregler 2012. Blodmängden minskas till två deciliter. Och hundarna i öppen klass ska söka upp spårstarten i en ruta på ca 25 X 25 meter. Spårläggningen ska läggas "naturligare" och det blir längre bloduppehåll. Utbildningen på viltspårdomare skärps och de nya domarna måste ha intyg på att de har erfarenhet av att själv genomfört praktiskt eftersök på trafikskadat eller påskjutet vilt. Den fullständiga regeltexten kommer att publiceras på SKK:s hemsida www.skk.se under hösten.
Spårträningen kan du börja med redan då valpen är tre-fyra månader och då först och främst med korta spår och med en tanke om att de ska bekanta sig med den spännande rådjursskanken och lära känna skogen. När du är nybörjare och har en ovan hund ska du inte ha så lång lina utan se till att fatta den så du har någon eller ett par meter i mellan dig och hunden, så du kan stötta och uppmuntra med ett braaaa, bra så.. när hunden går rätt. Jag använder brett spårhalsband till tax då det lätt fastnar grenar i selen för en så lågställd ras. Typ vinthundshalsband brukar vara helt okey. Många spårlinor är 15 meter långa, klipp av den till ca 8 meter, då blir den mer lätthanterlig. Skogsträningen är A och O och då ska hundarna naturligtvis inte peppas på färska slag och med uppmuntrade tillrop när ni ser hare och rådjur och annat vilt. Detta ska ni undvika. Blodspår är just blodspår och har inte alls med färska slag att göra. Att träna till praktiskt eftersök kräver en massa kunskap och jakterfarenhet och kommer i nästa steg. Här nedan bär lilla Dilba stolt sitt "byte".
Viltspårprovets målsättning är att bedöma deltagande hundars lämplighet vid eftersök av skadat eller dött klövvilt samt att stimulera intresset för fortsatt utbildning av eftersökshundar för praktiskt bruk. Eftersökshundar gör tillsammans med sina ägare/förare en stor samhällsinsats vid till exempel trafikolyckor med vilt. Vi har även en lag som säger att vi måste ha en utbildad eftersökshund i anslutning till jakt. Den ska finnas att tillgå inom 2 timmar efter det att djuret påskjutits