Måste ju berätta...
...om min förmiddag.
Jag ska vara inne i stan vid 9.00 o när jag ska in till mitt bokade möte med enkelvagnen, där jag har Vincent i, så ska jag upp för tre-fyra trappsteg samt en jävligt smal dörr där barnvagnen inte kommer in i. Jag funderar några sekunder o inser att det går att öppna den andra delen av dubbeldörren. Jag ser en hasp däruppe o en där nere o hoppas att man bara skall behöva öppna den där nere o medans jag försöker hör jag en röst "Ska jag hjälpa dig?", ja gärna svarar jag tillbacks o när jag tittar upp så ser jag en uniformerad polis o det var så att jag hajade till.
Dock så fick inte han upp båda hasparna innan han var tvungen o rusa iväg men han hämtade hjälp inifrån. Dock så försökte han hjälpa mig i ca 5 min. Även om hans hjälp inte hjälpte mig så värmde det grymt mycket i hjärtat <3
Därefter bar det iväg till memira för en förundersökning o jag hade en gnällig/nyfiken/trött Vincent ,ed mig för hjälp, dock så blev hans skrik lite irriterande o störde undersökning så den supersnälla o rara receptionisten var barnvakt resterande av tiden. Värmer grymt mycket i hjärtat det med <3 Å vilken service :)
Jag är supernöjd.
Sen att Vincent knappt velat sova den senaste veckan, utan bara enstaka stunder här o där, det börjar kännas i kropp o själ, men snart är det oxå över o han har fyllt 18år. Så fort känns det som tiden går...